gääääsp
Vad jobbigt det är att gå upp egentligen.
Varje morgon är det samma sak, klockan ringer och man mumlar lite för sej själv "bara en liiiiten stund till".
Det blir dessutom en liiiten stund till varje gång snoozet börjar tjuta, för snooza är en sak jag är bra på.
Egentligen är det nog inget vidare bra att snooza, för frågan är om man egentligen inte blir tröttare.
Åter till konceptet.
Varje liiiten stund man snoozar resulterar i fler minuter än man egentligen tror.
Och har man dessutom någon som tjatar och tjatar och tycker man ska gå upp,, ja då snoozar ännu mer bara för ATT.
Ja, så har min morgon sett ut, nu har jag gått upp, klockan är snart halv elva.
Tack snooze, du förstörde hela förmiddagen, och tack mamma och pappa för att ni gjorde mej så förbaskat obstinat..
Dags att ta tag i dagen, solen skiner, det är bara mitt humör det är fel på.
