en månad och två veckor...
Så länge sedan är det sen sist jag engagerade mej i färdigställandet av något så simpelt som ett enda inlägg.
Kunde ju skrivit vad som helst..
- Hej, hur mår ni?
Men till saken hör att när allt rullar på som det ska, när inget retar än.. då har man inget att blogga om.
Är man varken lycklig eller olycklig, utan just precis där mitt i, nej då har man inte heller något att skriva om.
Eller det är klart.
Jag kunde ju, likt alla tråkmånsar, minut för minut redogöra för hur min dag sett ut, men det är ju inget av intresse för dom som inte känner mej.
Jag kunde skrivit om hur perfekt mitt liv är, och hur ännu mer perfekt det kommer bli, men ingen tycker det är roligt att läsa om en besserwisser.
Jag är alltså bara en onormalt normal 24åring som inte har något att säga.
Undrar ni varför jag skriver nu så känns det som ett tvång när man plötsligt ligger som veckans blogg.
Så vad säger ni?!
Ett sista tappert försök att återuppliva det som en gång gav mej så mycke.
Kan jag återfå den där känslan?
Jag som älskade min blogg....
