BlondinFransson

Satt just och tänkte..

Någonstans, långt inne så längtar man alltid bort.

Ibland vet man liksom inte riktigt var man befinner sej, men någonstans mellan verkligheten och en parallell värld.

En abstrakt värld.

En värld, en sisådär 10år härifrån..

Att försöka minnas något som sedan länge slutat existera.

Det är svårt!

Men visst gör det ont när man känner den där doften, nygräddade pannkakor, solvarma jordgubbar.

Dessa dofter försätter mej i en situation som rent tidsligt inte behöver vara särskilt avlägsen men som praktiskt sett befinner sej väldigt långt bortanför nuet.

Man kallar det en dröm om att bli fri, eftersom det är just vad det handlar om, att släppa allting och bara glömma.

Vissa stunder är det ju faktiskt glömskan som varit den största anledningen att försöka minnas, att tvinga sej själv komma ihåg.

Att acceptera vissa saker skulle kunna vara en befrielse i sej.

Om det inte längre skulle finnas något förflutet, så skulle jag kunna glömma allt.

Alla de som jag trott mej tycka om och, alltför ofta, till och med älskat.

De som jag knutit intill mej och skjutit ifrån mej, de som sårat och tröstat, alla de som någonsin berört eller betytt.

Mer sentimental blir jag inte..

Snart vinter, jul, spelar ingen roll..

6år sen, kan inte minnas ditt utseende, endast hur du luktade, dina varma kramar, doften av pannkakor, karamellströssel, solvarma jordgubbar och ditt eviga tjat om att man inte fick ha skeden i glaset när man drack oboy.

Snart 6 år sen...

Idag har jag gjort en jävla massa bra saker.

Jag har gjort min plikt som svensk medborgare, och röstat.

Jag gjorde Sverige en tjänst genom att rösta på moderaterna.

Jag gjorde Lizzy en tjänst och släpade med henne till Röttle och tillbaka.

Nu ska jag göra mej själv en tjänst, inte göra ett skit resten av dagen och ta hand om min ihärdiga bihåleinflammation...

Nu är det såhär..

Det finns en idiot där ute som tror att man inte kan vara sjuk och blogga samtidigt.

Men jo, rent tekniskt så är det fullt möjligt.

Även om man är så pass sjuk att man inte orkar spendera halva dagen och halva natten till att prata i telefon eller skriva en massa patetiska sms..

Det var allt jag hade på mitt hjärta.

Har ni aldrig någonsin funderat över det här med kärlek?

Jag gör det, faktiskt ganska ofta om jag ska vara ärlig.

Det sägs att det finns en för alla, men helt ärligt som försvann mitt hopp för längesen.

Jag har accepterat att jag aldrig kommer hitta en kille som jag står ut med längre än 3månader.

Hittills under mina 24 levnadsår har jag faktiskt aldrig träffat en kille jag stått ut med längre än så.

Det är ganska kört för mej va?

Nej, tre månader är nog tillräckligt för mej, även om jag efter dessa tre månader har lite svårt att uttrycka att jag inte längre vill, nej, då är jag tydligen för snäll..

Förresten, så skippade jag blondinskiten för en dryg månad sen.

Numera är jag brunett, och jag har lika roligt.

Ännu en klyscha med andra ord.

Som vanligt tänkte jag skriva något alldeles utomordentligt bra, riktigt klyschigt.

Men att bara tro en sån sak är numera en klyscha.

Jag har verkligen ingen fantasi kvar.

Eller ja, fantasin i sej är det inga fel på, utan mer att få det till ord...

Hjärnan jobbar för fullt, dock är det en massa rappakalja där efter att ha läst alldeles för många kurser samtidigt.

Svenska B, omvårdnad och medicinsk grundkurs gör att allt som snurrar i skallen på mej är hur många prefix oxh attribut det finns i en medicinsk mening, eller en omvårdnadsdokumentation.

Så det enda jag egentligen kan säga, eller skriva, är...

Jag hoppas att alla grammatiska och medicinska termer inom kort försvinner ur mitt huvud.

Huvudvärken är numera konstant, alvedon hjälper inte.

Redbull/vodka är snart en beprövad metod mot huvudvärk, för även om det dagen efter kan framkalla värk, så botar den faktiskt tillfälligt..

Kan man hjälpa att man ibland bara får en sån jävla lust att skriva?

Något riktigt, riktigt onödigt till och med?!

Och vad är mer provocerande i tider som dessa än att faktiskt stå upp för sin åsikt när valet närmar sej?

September 2006 kommer jag ihåg, 20år gammal hade jag lagt min första "riktiga" röst i det "riktiga" riksdagsvalet.

Med spänning satt jag och kollade på valet, ju fler röster som räknades, desto mer spänd blev jag.

Men för varje röst som räknades som ökade ledningen, och äntligen fick man en riktig statsminister.

Detta är iallafall min åsikt, och alla får stå för sin egen, tack vare att vi lever i ett land där det råder yttrandefrihet.

Eller ja, till viss del...

Visst blev moderaternas första regerings år, kanske inte riktigt som dom tänkt.

Men jag tror knappast det varit bättre med en sosse regering, bestående av lata jävla svin som hela dagarna sitter på sina breda arslen.

Hey, min åsikt, återigen.

Nu är det dags igen, och moderaterna ska vinna!

Världsekonomi krisen går inte skylla på dom, vilket många gör omedvetet.

Dåligt med jobb osv, i samband med regeringsbytet.. men som sagt, världsekonomi kris, hade inte spelat någon roll vem som än hade makten.