BlondinFransson

"Det är bättre att vara feg i nån minut än död för resten av livet"
                                                                      Irländskt ordspråk

Jag åt frukost nyligen, som vanligt bestod denna av gröt, äppelmos och mjölk.
Frågar ni mej så är det enda gången man kan äta äppelmos.
Det hör alltså inte till min favorit egentligen, men just gröt och äppelmos är två livsmedel som inte går att blanda med något annat.
Fattas det ena, så kan man inte äta det andra.

Detta tillsammans leder till en smaksensation utan dess like, det liksom kittlar på tungan, så gott är det.
Nu kom vi alltså in på smakupplevelser, kulinariska sådana också.

Många gånger har jag försökt tvinga på andra människor mina smaksnsationer, utan framgång.
Jag tänkte nu istället testa på er.

Saker som funkar UTMÄRKT ihop.
1. Mjölk och ostbågar(den hårda sorten)
2. Chokladpudding och ostbågar(den vanliga sorten)
3. Vitt vin och redbull
4. Mintu och varm oboy
5. Pepparkaka och ädelost

Observera att detta är väl beprövade metoder, det sorgliga är väl att det är saker man inte kan(läs bör) stoppa i sej varje dag.
Utöver detta är även kebab och potatismos en sensation.
Jag tror inte heller, eller vet, att jag inte är den enda som blandar dessa ting, det vore ju synd om jag var den enda människan som förstått konceptet med att blanda olika saker.

Men just ostbågar och mjölk är något jag inte fått många att smaka, dom som dock gjort det har hållt med mej.
Så berätta nu, vad blandar ni?

"Att bara älska någon utan att våga berätta det för personen är den största förlusten av alla"
                                                                                                              AV: Henrik Jonsson, år 1982


Vad ska man säga?
Livet är för kort för att misslyckas, men man måste våga misslyckas för att kunna lyckas.
Eller?

Fundera på den så hörs vi imorgon.

Ett fenomen jag tillfälligt lider av.
Det finns en rad olika saker som sägs hjälpa mot det, så kallade husmors kurer.
1. Dricka vatten upp och ner.
2. Hålla andan och räkna till 10.
3. Hålla andan och svälja 3gånger.
4. Äta en tesked socker.

Dessa "hyponeurikostiska diafragmakontravibrationer" eller "singultus" som det kallas på läkarspråket, är oönskade, upprepande medfödda reflexsammandragningar i mellangärdet.
Men egentligen vad gör dom för nytta?
Är det bara ännu ett bihang vi får dras med, precis som blindtarmen eller visdomständerna?
Okej, jag vet att hickningar inte är ett bihang eftersom det är en reflexsammandragning men jag hoppas ni fattar poängen här.
Att hicka låter, ifall ni inte visste och vill veta är för att den plötsliga luftströmmen ner i lungorna får stämbanden att slå ihop och skapar det hickande ljudet..

Att man gäspar har ju iallafall en innebörd, att syresätta hjärnan.
Hickningar kanske användes på stenåldern då man var kapabel att kontrollera hickningarna när man var ute i skogen för att skrämma bort eventuella rovdjur.

Vem vet.. inte jag..
Vet du, så säg!

Men denna gången är min dåliga uppdatering ursäktad av min ypperliga coolhet.
Skämt åsido.
Här borde jag kommit med en klatchig kommentar i stil med att jag kollat om Daniel Westling har allt han behöver för att klara en bakis söndag, men det är inte riktigt sant..

Jag har snarare flytt internet idag, för vart man än ser så handlar det om prinsessan och hennes nya prins..
Och jag är bara neutral, och kunde varken bry mej mer eller mindre.

"Hejja Bamse starkast utav alla, men han tycker inte om att slåss.
Dunderhonug, farmors dunderhonung gör att Bamse kan bli stark förstås"

Vad är meningen med att vara starkast av alla om man inte vill slåss?
Jag hajjar att det handlar om ett barnprogram men dubbelmoralen känns ganska tydlig.
Välkomna till 2000-talet!
Nu finns det inte längre nostalgiska barnprogram som försöker lära barnen att muskler inte ska användas för våld.
Det enda barnprogram handlar om nu är just.... våld.

Fast vem tror på att man faktiskt kan ha en ltien dinosaurie med superkrafter i ett ägg?

Tror nämligen att jag lider av det.
Efter att ha sovit dryga 12timmar är jag fortfarande lika trött.
Känner mej som en annan zombie helt enkelt.

Jag tror jag lider av kronisk trötthet, en sån som jag skulle lätt kunna sova dygnet runt.
Men vad ger kronisk trötthet för symtom?
Förutom trötthet då förstås.
Stänidig trötthet.

Isåfall har jag det..
Just nu försöker jag lösa detta uttjatade fenomen med kaffe, hinkvis...
Och för att inte verka otrevlig är väl ett godmorgon på sin plats, så GODMORGON!

Nu går skam på torra land.
Jag har blivit så trött av att ingenting göra att jag seriöst överväger att gå och lägga mej redan nu.
Klockan är visserligen 22,41.. men hey, det är lördag, då ska man väl vara ute och svänga sina lurviga?

Nu är det ju dock som så, att jag har inga lurviga, någonting, vad det nu är som menas med att svänga sina lurviga.
Och skulle det vara så att det faktiskt finns folk ute just nu som är så pass lurviga att man faktiskt kan kolla på dom och konstatera att dom svänger sina lurviga, vad det nu är för nåt.
Ja, då vill jag inte vara ute ändå.

Det pratas om fint väder imorgon, bättre att vara pigg och glad då tycker jag.
Have fun, och så i vanlig ordning det gamla talesättet
-Gör inget som inte jag hade gjort!
Och om detta baseras på saker jag inte skulle göra så behöver ni inte vara oroliga, det finns nog inte många saker som jag inte skulle göra, så era spelytor är med andra ord gigantiska.

Med det säger jag godnatt, eller som man säger på utrikiska gutten nacht (?)

Jag tror det är så att jag tappat bort mitt förnuft.
Efter att ha tillbringat 24år med att vara förnuftig så har jag nu oförnuftigt nog slarvat bort det.
Hur jag lyckades vet jag inte, men jag har letat överallt, under sängen, i garderoben men ingenstans hittar jag det.
Därför har jag nu utfärdat en efterlysning, men eftersom jag klarar mej mycket bättre utan förnuft så tillfaller mitt förnuft den som hittar det.

Slit det med hälsan och lämna aldrig tillbaka det, TACK!!

Vart man än vänder sej just nu så handlar det om dagens bröllop.
Jag är nog en av dom enda som faktiskt inte brytt mej så där värst.
Det betyder dock inte att jag är republikan, jag är bara ingen hängiven royalist.

Hellre kung än president.
Väl medveten om att jag kommer låta som värsta tråkmånsen.
Men varför har vi egentligen ett kungahus?
Vad fyller dom för funktion?

Det ser bra ut utåt sett, och dom är bra representanter för vårt land, men sen då?
Ursäkta mej igen, men utöver att kosta staten en himla massa pengar, vad gör dom?

Jag tycker faktiskt att kungahuset ska återfå mer makt, lite mer som förr ii världen.
Kungar finns för att styra landet, så låt dom göra det!

Förr i världen brukade jag skriva jubileumsinlägg när inlägget blev ett jämt hudratal.
Dessa inlägg fick till och med en egen kategori som hette just Jubileum.
Men efter alla mina blggpauser, och tappra försök att återuppliva blondinfransson så kändes ett jubileum just nu väldigt överflödigt.
Vad menar hon nu, tänker ni.
Jo, just detta inlägg är nummer 806 och kollar ni tillbaka sex inlägg så är det troligare att det handlar om just sex än något som skulle kunna anses tillräckligt fint skriver för att hamna i jubileumskategorin.

Nej, vi väntar på 900. Då lovar jag att det ska bli storslaget.
Kommer jag någon gång upp i 1000 inlägg, ska jag fira med en drink.

Har ni någonsin tänkt på följande:

Man läser hela tiden om trafikolyckor.
3människor omkom här, 5människor omkom där och 11stycken fördes till sjukhus med allvarliga skador.

Säg att en man sitter fastklämd i en bil, han väntar på sin räddning.
Han kommer inte hem till kvällsmaten.
Han blev en av dom omkomna.
Kommer aldrig mer hem.

Det är räddningstjänstens vardag, en mans förlorade framtid och en förkrossad familj.

Nu undrar ni var poängen är, den kommer nu...
Man läser om det i tidningen, man blir berörd, självklart, samtidigt som man drar en lättnads suck över att det inte var någon man själv kände och brydde sej om.
I samma stund man vänder sida rycker man lite på axlarna..
"Jaha, det var ännu ett streck i olycksstatistiken"

Det var med en chock som jag verkligen fick vrida ut de sista mjölkdropparna ur paketet nyss, det höll på att gå så hemskt att jag fick äta gröt utan mjölk, hemska tanke..
Ändå köpte jag 2liter igår på eftermiddagen, jag drack ju mjölk till maten, men resten då?

Jo, den måste jag ju druckit upp den också då.
Vissa dagar är 2liter mjölk =baggis i mitt hushåll.
Notera då att mitt hushåll inte innefattar några mystiska personer utan jag får väl helt enkelt sträcka på mej och vara stolt över att jag helt själv står för den konsumtionen.

Man kan bli stark av mjölk har jag hört.
Mjölk ger starka barn, men frågan är vad som händer vid överdriven konsumtion.
Eftersom mjölkpaketen inte har några bipacksedlar innehållande eventuella bieffekter fick jag ju självklart fråga den som har svar på allt, nämligen 118100.

Vad händer om man dricker för lite eller för mycke mjölk?
Om man dricker för lite mjölk är det lätt att man drabbas av benskörhet och kalkbrist.
Men man ska å andra sidan inte dricka för mycke, då mjölk är väldigt fett och det är lätt att bli allergisk vid överdriven konsumtion.

Jahasaja, man kan bli allergisk...!?

Eftersom jag av någon anledning inte har något socialt liv, åtminstone inte idag, så ska ni få utså ytterligare ett inlägg, innehållande dumma funderingar...

Kommer ni ihåg den gamla tvättmedelsreklamen där dom påstod att just deras tvättmedel var så himla effektivt mot blodfläckar, och att det genast försvann från den vita tröjan bara man använde en skopa(kan det varit vanish?).
Hur som helst..
Det jag funderat över är -
Om man har en tröja full av blodfläckar så är väl ändå inte tvätten det man borde bekymra sej över?

Jag hade slängt tröjan och flytt landet, men människor på tv tycks inte vara så smarta längre...

Med tanke på att mitt läsarantal stigit med ungefär 150% dom senaste dagarna tänkte jag göra en kort presentation av mej själv, eller av den så fint kallade blaskan jag försöker driva.
Med blaskan menade jag blogg, ifall ni inte förstod.

Fransson, det är jag det, vissa av er vet vad jag heter mer, andra inte.
Av provokations skäl valde jag blondinfransson, alltså har det inget med min egentliga hårfärg att göra även om jag är blond.
Nej nej, det är mest för att driva med dom "stora" bloggstjärnorna.
Så om ni trodde att ni skulle hamna på ytterligare en blogg som handlar om kläder och nagellack så kan ni gå igen.
Har nog aldrig skrivit ett inlägg om varken kläder eller nagellack, helt ärligt så bryr jag mej inte om såna saker och det är inget som intresserar mej.

Istället skriver jag om saker som ibland kan irritera mej, saker som får mej att studsa som en annan bumbibjörn och ibland kanske det till och med står något om sånt som gjort mej illa till mods.
Mest är det nog mina udda funderingar, ibland kan jag skriva såna saker som aldrig borde fått se dagens ljus, sånt som ni kanske önskar att ni aldrig läst.
Men jag är den jag är, och har jag inte upplevt skam på 24år så lär jag väl inte göra det dom nästkommande åren heller.

Jag anser att man ska våga vara sej själv, och det är också därför jag bojkottar alla fjollmodebloggar med dagens outfit och annan skit.
Min åsikt är att dom gömmer både sej själva och sin dåliga självkänsla bakom modet..
Man måste våga vara annorlunda för att synas.

"Enda gången jag backar är när jag tar sats"

Och med det säger jag välkomna hit!

Nu är jag igång och kallsvettas igen, och humöret är i botten.
Denna gång har det inget med varulvsdrömmar att göra, inte heller PMS ligger bakom det hela.
Jag har nämligen inte druckit något kaffe idag, inte en enda kopp.
Vet ni hur det känns?
Nu är det inte så att kaffet är slut och jag inte har några pengar att köpa nytt med, för jag har både kaffe och cash om man säger så.
Men när jag vaknade idag så bestämde jag mej bara för att inte dricka något kaffe för att se hur det gick.
Mest för att jag annars säger att jag inte har något behov av att dricka kaffe, men tydligen så har jag det..

Imorgon ska jag dricka kaffe det första jag gör när jag vaknar.
Men nu får jag nog nöja mej med något blaskigt te.

Fast jag vet inte orsaken egentligen.
Lycka?
KAn hjärtat blöda av lycka?
Vi säger så sålänge..
För igår minsann, läste jag att André Pettersson nobbat NHL och stannar i HV i minst en säsong till!
Fredrik Bremberg är ju numera HV-spelar också, vilket visserligen inte är så stor nyhet längre.
Mikko Louma kommer ju tillbaka också.

Det känns som den kommande säsongen kommer bli allt annat än misslyckad.
Guldet ska stanna där det befinner sej och hör hemma.
Och ja...
Jag gör väl comeback på O-sektionen.

Dryga 3månader kvar.

Plötsligt blev hela himmelen svart..
Regn?
Säkert när som helst.
Tur jag är inne, tänker stanna inne resterande timmarr också.
Jag tycker inte om att bli blöt, regn och snö, det är två fåniga påhitt det.
Den stora frågan lyder - vad roar man sej med?

Nämligen *trumvirvel* CITAT!!
Hade kunnat kalla det dagens citat, men vi får ju helt enkelt se hur det utvecklas huruvida jag och min tröga skalle kan samarbeta såpass bra att det blir dagligen.
Vi får se, alltså.

Detta "citat" kan komma från en internationell och välkänd person som Karl Marx, eller kanske från en mer lokal celebritet som det kommer vara idag.

"Ibland rinner det så mycke att jag inte vet om det är mens eller missfall"
Av Karlsson...

Om ni fick fråga mej vad som helst, vad skulle det då vara?
Tänk efter ordentligt, PRECIS vad som helst...

Glöm inte ställa Din personliga fråga till
 
Leg, DoktorFransson

Vi på redaktionen tar gladeligen emot Era frågor på [email protected]
dessvärre ansvarar vi inte för den skamliga och udda diagnostik Vår käre doktor använder sej av.

Jag må vara nyss fyllda 24år, men tydligen är det ingen ursäkt för mardrömmarna att hålla sej borta.
Dom välkomnade visst sej själva häromnatten när det egentligen var meningen att jag skulle sova min allra skönaste skönhetssömn(vid 24års ålder behöver man den mer än någonsin, mest för att motverka 25års rynkor).

Hur som helst...

Jag vaknade upp med ett ryck, hjärtat bultade garanterat snabbare än en kolibris och den kalla svetten forsade längs kroppen på mej, försökte mena att jag kallsvettades, det var alltså ingen konstig särskrivning, kanske borde använt parentes här men vem bryr sej egentligen...(!?)

Jo, ni som följt den här blaskan sen urminnes tider vet att det finns en sak jag är livrädd för, något som får mina knän att skaka och blodet att frysa i ådrorna..

Varulvar!!
Vi testat genomstruket...
Varulvar!!
Usha mej, jag ryser vid tanken på dessa äckliga kritter..

Hade svårt att sova resterande timmar den natten, låg mest och inbillade mej att jag hörde deras frustande läten utanför min dörr och väntade på att dom, vilken sekund som helst skulle slita upp dörren och äta mej till middag, eller nattamat med tanke på tidpunkten.
Det var inte förräns senare nästa dag den slutliga funderingen kom...

Tänk om det varit varulvar i mitt rum, kanske under sängen..
För när jag såg mej själv i spegeln så inbillade jag mej att jag såg ut som... just en varulv!?
Snäll som jag är, av bästa kvalité, får ni äran att själva göra den bedömningen.

jag äter glass. Tänkte att ni ville veta.
Det är dessutom det enda jag ätit idag.
Glass alltså, ett par gånger om.
Förutom gröten till frukost.

Men... jag använder solen som en ursäkt till att äta glass, jag kanske blir överhettad annars.
Det vet ju inte ni, och jag skulle lätt kunna ljuga när det gäller att äta eller inte äta glass...

Väl använt uttryck, nu vet ju inte jag hur ni gör i övriga Sverige, men så här, där jag bor, i dom mörkaste småländska skogarna, ungefär där socker missbrukas på högre nivå än på andra ställen, där är detta(tro det eller ej) fortfarande ett uttryck av bästa kvalité.
Men den tanke som just slog mej var vad tanken slog mej med!?

Är det verkligen aldrig någon annan som undrat över varför man säger "en tanke slog mej"?
"SLOG" mej...
Jahaja, med vadå?
Basebollträ?
Kofot?
Bomullstops?
En stark tanke kanske till och med använder betongfundament, vad vet jag.

Det konstiga är, dom som blir slagna av en tanke, dom svimmar aldrig.
Alltså... bommulstops..
Är ni med mej?
Å andra sidan så är ju det mesta datastyrt nu för tiden och den slående tanken kanske bara är visuell..
Fortfarande ingen som vet, men ett forskningsteam finns till förfogande och nobellpriset skall bliva mitt!

Min lillhjärna vill inte riktigt synka med mitt storhetsvansinne idag vilket resulterar i att jag inte har något att skriva.
Inte ett skit alltså.
Jag som hela dagen gått och tänkt ut det bästa, rappaste och mest klämkäcka ni någonsin skådat, men i samma ögonblick jag satte mej här så försvann allt spårlöst.
Totalt väck, kommer aldrig igen.
Inte ens självaste Sherlock Holmes hade kunnat återfinna dessa tankar, och ungefär där befinner vi oss just nu.
Den där Holmes går omkring här med sitt förstoringsglas och hmmár, utan resultat.
Får helt enkelt vänja mej vid tanken att detta klämkäcka inlägg aldrig kommer publiceras.

Fantastiskt va!?

Jo, man går ut och skaffar sej stans snyggaste bonnabränna.
Thank you very much...

Fast att fundera över vilka alla okända, halvt anonyma kommentarer är, är helt okej!
Å andra sidan, välkomna hit.
Jag är inte så dum som jag kan verka, bara nästan..

Kaffe, solstol och vättern..
Det är dagen det.
Nu - GRÖT!

Om man skriver med någon på exempelvis det där "msn", så händer det ju iböand att personen ifråga tar ett heöt årtionde på sej att skriva en halv mening!
Eller ibland bara en förkortning.
Då kan man börja fundera på om denna fortfarande ehar tjockt tangentbord och stationär dator.
I praktiken så borde det faktiskt vara bevisat att en person med denna uråldriga teknik framkallar reumatiska besvär och därför skriver långsammare...

Eller?
Tar ju ett halvt årtionde att bara lyfta fingrarna för att bya tangent...

Vem har liksom inte hört det uttrycket?
Men eftersom detta är ett uttryck mina stackars öron fått stå ut med sen födseln så har jag självklart funderat på detta och kommit fram till följande -

Ja, varför inte?
Kan ni ens tänka er hur mycke ALLT smör i Småland är värt?
Bortsett från det faktum att jag annars bara äter smör på macka och att macka inte tillhör min favorit när det gäller mat, eller tilltugg, vad ni vill.
Det jag ville komma fram tilll är att efter att ha funderat på detta en stund så skulle jag aldrig i min vildaste fantasi tacka nej till smålandssmör i mångfald!

Det här med ketchup alltså, det kan reta upp mej ibland.
Väl medveten om att det är ett ständigt återkommande irritationsmoment på denna bloggen om huruvida namnet ketchup ens borde godkännas som namn.
Vem var idioten som bestämde det?
Ketchup liksom, snacka om bristande fantasi.

Efterforskningar i ämnet visar att det egentligen borde heta tomatmos.
Detta är något jag tänker föreslå att statistiska centralbyrån gör en enkät om som sedan svenska folket får fylla i, för att vi sedan ska komma fram till hur stor procent av svenska folket som står på min sida.
Fransson VS Ketchup...

Jag har till och med en del anledningar som talar för att ett namnbyte borde genomföras.
1. Det heter potatismos och inte potchup... (!!!)
2. Det heter äppelmos och inte äppchup... (!!!)
3. Det heter rotmos och inte rotchup... (!!!)
4. Okej, pulvermos borde inte godkännas som livsmedel så det hoppar vi över.
5. Och ja, det var väl det jag kom på..

Söker man däremot på potatismos på wikipedia så är det en definitionsfråga gällande om det heter mos eller puré, detta tycker jag är vanvett.
Puré äter barn, och tomatpuré finns ju redan och det smakar absolut inte likadant som tomatmos.

Jag planerar nu att gå i strejk tills det att "ketchuptillverkarna" inser sitt misstag och ändrar namn till tomatmos.
Trodde vi försökte göra sverige jämnställt och att inte särbehandla någon eller något.
Men tydligen så gör vi det, tomaterna särbehandlas.
Heinz och Felix, MOS VS KETCHUP

Solen skiner och fåglarna kvittrar, kan en dag börja bättre?
I annat fall kan vi köra lite hata allt som har med sommaren att göra ala bullerbyn style.
Ush, vad fåglarna kvittrar.
Uch vad solen skiner....
Men med tanke på att vi just överlevt tjugihundratalets istid så hoppar vi över alla negativa kommentarer angående sol och fågelkvitter.
Tycker personligen att det inte finns något bättre sätt att vakna på, även om man de mornar som fåglarna väcker en runt 5, helst av allt skulle vilja rycka stjärtfjädrarna av dom.
Så var ju inte fallet idag..

På med bikini, fram med brassestolen, sätt på kaffe...
Här ska råpluggas i solen!!

Hoppas ni har lika fint väder som jag, eller morgonhumör.
Men jag erkänner, jag hoppas det regnar på vissa av er, skadeglädjen som sagt.

Om man älskar någon, som ständigt lyckas med att reta upp en.
Eller... man tror man älskar någon rättare sagt.
Hur vet man ens om man älskar någon?
Åter till frågan.
Säg att man älskar någon, men man bara blir osams hela tiden, när är det isåfall nog?

En gång fick jag höra att - bara man älskar varann så är det aldrig nog.
Kanske visste inte denna människan vad irritation är, och framför allt inte hur det känns.
Eller så kanske personen i fråga har rätt.
Varje människas eviga strävan är ju efter kärlek, det är väl det man lever för?!
Det borde vara det livet går ut på, att hitta den man verkligen skulle kunna stå ut med hela livet.
Men om man bara retar upp varann, hur ska man då klara hela livet?
Och om man mot förmodan skulle hitta den man ska leva med, hur ska man då veta det innan man dör?
För det är ju faktiskt när man dör som man vet säkert att det var just den personen.

Skitskumt inlägg, men alltså, det är en bra fråga detta!!

Hur vet man att det verkligen är kärlek till personen och inte bara kärlek till kärleken?
Skulle döda för svaret.

Blev en svängom till tandläkaren idag igen, efter att ha legat och feberfrossat halva natten och en mun som pulserar värre än den ådrigaste ***.
Jepp, jag fick penicillin.
Nu kommer jag snart vara på topp igen.

Kanske hörs vi sen =)

I stort sett död iallafall, jag börjar sakta men säkert lämna jordelivet för den mer abstrakta världen.
Kalla det vad ni vill.
Kanske rentav bara är så för grymmat trött att jag börjar närma mej drömmarna, eller fantasin..
Det vet ju inte ni.
Annars så kanske jag har fått feber som ett resultat av den jävla helvetes äckliga tandfan.
Tror mest på det sistnämnde jag.
SÅ är det, ont i käften och feber....

Alltså, döende..
Det är jag och förkylda killar just nu, stackars oss!

Har varit hos tandläkaren idag.
Det började förra veckan med att jag fick ont i en av visdomständerna, värre blev det under helgen förutom i lördags då jag bedövade skiten med spriten, vilket funkade utmärkt!
Men igår var det för jävligt, idag likadant.
Dock drog dom inte ut den, utan spolade bara rent runt om och går det inte över så får jag komma tillbaka och dra ut den.
Vet egentligen inte vilket jag föredrar, dra ut den låter så hastigt och smärtsamt men får den sitta kvar finns ju risken att det kommer tillbaka igen, vilket inte heller är så jävla kul.
Smaken i munnen är någon snuskig blandning av var och blod och jag vill inte veta hur många tuggummi jag tuggat de senaste dagarna.
Tuggummi är visserligen svårt i detta tillstånd då den enda mat jag egentligen klarar av är soppa.

Fortsätter det så här så kommer jag svälta ihjäl, jag gillar nämligen inte soppa!

Det konstiga är att man aldrig lär sej.
Man dricker alltid på tok för många redbull-vodka..
Tur för mej att jag aldrig blir dålig dagen efter, för då hade jag nog varit död nu.
Helt galen natt, vilket resulterade i att man somnade halv 7 imorse för att sedan vakna strax efter 10 och inte kunna sova mer.
Typiskt mej det.
Varför sover man aldrig mer än 4-5timmar när man varit ute?

Vilket udda fenomen, förr i världen kunde jag sova bort hela dagen efter, numera beter jag mej snarare som en överladdad duracellkanin, bara gååår och gååår och gååår......

När man för en gångs skull faktiskt får för sej att gå ut och svira så suger vädret..
Eller ja, blåser..
Halv storm, och snart blir det väl spöregn.
Kan väl börja hoppas att det lugnat ner sej till kvällen så att man inte fryser ihjäl när man går ut.
Största problemet är ju att så här på "sommaren" kan man inte ha strumpbyxor eller tights under klänningen, och klänning är precis vad jag ska ha.
Som tur är så är den inte så vid eller vad man ska säga, att den riskerar att blåsa upp om vinden tar tag i den.
För det hade väl ändå varit pricken över i?
Att när man för en gångs skull går ut, i klänning, så visar man arslet...

Fast å andra sidan, mitt arsle är nice, so they say..

VIll verkligen skriva, orsaken till att jag inte gör det beror mer på bristande fantasi.
Har ingen aning om vad jag ska skriva om...
Det sägs att man ska skriva om saker som intresserar andra, men med tanke på världen vi lever i, eller samhället så är det enda som är av andras intresse just misslyckande eller att man mår dåligt.
Ja, isåfall har ni kommit helt fel.
Jag mår inte dåligt, kanske aldrig egentligen..
För den delen så misslyckas jag inte heller, mer än tänker konstiga tankar om att gå ut med datorns sopor vilket egentligen mest är ett tecken på att man haft alldeles för hög hjärnaktivitet under en lång period, vilket leder till trötthet..
Annars så skulle jag vilja säga att jag lever ett ganska perfekt liv, ganska felfritt.
Äckligt medelmåttigt beroende på vem man frågar.
Kanske rentav typiskt svenssonliv..
Men alltså, jag trivs..

Och tänk, av ren skit blev det ett helt inlägg till slut.
Trevlig fredag!

Tänkte berätta en sak för er, det är ingen vidare nyhet längre, men jag tänkte vara snäll och låta er skratta åt min hårfärg.
Det hände nog för 1-2 månader sen, men ja hånflinar fortfarande åt min dumhet när jag tänker på det.

Jag satt hemma en dag, rensade datorn på skit, alltså slängde i datorns papperskorg för er som inte förstod.
Pedant som jag tycks vara tänkte jag vara duktig och tömma papperskorgen.
Tittar ut, för att se att det börjat spöregna...
Slänger återigen ett öga på papperskorgen, som på datorn alltid tycks vara överfull även om det bara ligger en fil där..
Tanken som slog mej var följande...
- Det är jobbigt att gå ut med soporna när det regnar, jag kan göra det sen..
Ser ni vad det står eller ska jag ta det igen?!

Alltså... tömma datorns papperskorg och gå UT och slänga soporna!?
Jag insåg ganska fort min dumma tanke och tryckte på "töm papperskorgen"...
Men hey, ett lyckat misslyckande är bättre än inget alls...

Helt sjukt att ni stannar kvar här fast att jag inget skriver...
Man kan alltså börja undra om ni inte har roligare saker att göra än att komma in här för att se om jag efter 5 dagar möjligtvis slängt in en uppdatering.
Tänk vad chockade ni ska bli nu då när det faktiskt blivit uppdaterat sen sist ni var inne.
Mohaha..
Jag älskar att chocka er...

By the way...
Idag blev det sommarlov för dom som fortfarande går i grundskola, men var fan är solen?

more to come....

Imorgon tar min lillasyster studenten, det innebär att jag ska åka till mjölby för att kolla när hon springer ut för att sedan åka vidare hem till mamma som nyligen flyttat till Rimforsa.
Väderprognosen lovar strålande sol och 25grader varmt.
Orkar jag verkligen stå utanför en skola då och vänta och vänta tillsammans med en hög andra vilsekomna idioter, i detta fall östgöttar.....
En sån dag ligger jag hellre utslagen i bikini i en solstol samtidigt som någon servar mej med paraply drinkar..

Åh, en paraplydrink... det är ungefär vad jag önskar mej mest av allt just nu..

Om du trodde jag skulle ångra mej, ringa och prata.
Gråta och be snälla ta mej tillbaka, nu.
Då tror du fel..
För jag har det så bra som en tjej någonsin kommer ha det.
Luften är fri, och jag älskar att va det!!

I will learn to love again, I will learn to trust..

And that´s all folks, wish me luck

Veckans hittills mest soliga dag, sorgligt att sitta inne framför datorn men jag har inte kommit ut än.
Grennaskolans avångselever tog studenten idag och åkte precis förbi med traktor och flak, sprutandes en hejjävla massa champagne.
Dom skulle vilja påstå sej vara världens lyckligaste för tillfället, dom har gått ut skolan och måste egentligen aldrig mer gå i skolan om dom inte själva väljer det.
Det är alltså här vi kommer till definitioner av olika saker.
Dom definierar sej som lyckligast just nu, förståeligt.
SJälv anser jag att jag är lyckligast just nu, utan någon vidare egentligen anledning.
SOlen skiner och vad mer behöver man för att producera dom där extra endorfinerna och D-vitaminerna för att bli lite gladare?
Kanske finns det andra bidragande faktorer, men det hörde inte hit.
En definition helt enkelt.

Återigen, något utan någon som helst poäng.

Varje dålig sak man varit med om sätter spår.
Vissa så djupt som långt inne i själen, medan andra saker håller sej mer på ytan.
Som att lita på folk.
Att lita på människor runt omkring sej är för många en självklarhet, det var det även för mej, förr..
Men efter att gång på gång blivit lurad så litar jag ibland inte ens på mej själv.
Jag har svårt att lita på min familj, och nej, jag litar nog inte ens till 100 på min bästa vän.
Alla relationer jag haft, oavsett om det bara varit vänskap eller kärlek så har det i slutändan lett till att jag stått ensam och känt mej så grymt sviken, lurad och för att inte tala om utnyttjad.
Detta leder självklart i sin tur till att man inte litar på nya människor, jag har väldigt svårt för det och måste hela tiden intala mej själv att personen ifråga faktiskt inte är ute efter något utan bara vill vara med mej.
För i min värld existerar inte det, jag tror inte längre på att människor ger av sej själva utan att vilja ha något tillbaka.
Varje sak en annan människa säger till mej eller gör mot mej blir enligt mej en ond avsikt.
Jag tror inte längre att någon kan tycka om mej för den jag är, jag tror inte att någon vill se bakom fasaden och se den personen som finns där.
Känner mej bara allmänt missanpassad i en otroligt korkad värld där alla har förutfattade meningar och vägrar tro på sanningen när tillfället för en gångs skull ges.

Dit jag vill komma egentligen är hur man försöker gå vidare, efter att ha blivit blåst så många gåner av någon man älskat så högt?
Hur lär man sej att lita på folk när man aldrig fått annat än skit när man just litat på någon?
Alla vill vi ju egentligen ha kärlek, men för att komma dit måste man först och främst kunna känna tillit...

Ibland får jag bara helt enkelt ett sug att skriva.
Mestadels är det när något retar mej.
När någon går mej på nerverna.

Har lite den känslan just nu.

Egentligen är det en sak som jag helst inte vill prata om, därför tänker jag inte heller nämna det här.
Men jag har lyckats med något jag trodde var helt jävla omöjligt, något som inte borde kunna hända.
Jag har fruktansvärt svårt att hantera det och istället slutar det bara med att jag blir sur och irriterad, vilket självklart går ut över allt och alla som befinner sej i en radie av 100meter, okej, men i samma rum iallafall...

Det värsta är att jag inte kan göra något åt det, jag gillar känslan av det här, omöjliga.
Som någon slags förbjuden kärlek som aldrig kommer bli något annat än en fantasi.
Egentligen vet jag inte ens varför jag gnäller...
Kanske för att personen det gäller inte fattar ett jävla skit, eller väljer att inte fatta, eller bara gillar att driva med mej..