....
Ibland får jag bara helt enkelt ett sug att skriva.
Mestadels är det när något retar mej.
När någon går mej på nerverna.
Har lite den känslan just nu.
Egentligen är det en sak som jag helst inte vill prata om, därför tänker jag inte heller nämna det här.
Men jag har lyckats med något jag trodde var helt jävla omöjligt, något som inte borde kunna hända.
Jag har fruktansvärt svårt att hantera det och istället slutar det bara med att jag blir sur och irriterad, vilket självklart går ut över allt och alla som befinner sej i en radie av 100meter, okej, men i samma rum iallafall...
Det värsta är att jag inte kan göra något åt det, jag gillar känslan av det här, omöjliga.
Som någon slags förbjuden kärlek som aldrig kommer bli något annat än en fantasi.
Egentligen vet jag inte ens varför jag gnäller...
Kanske för att personen det gäller inte fattar ett jävla skit, eller väljer att inte fatta, eller bara gillar att driva med mej..
