BlondinFransson

Jag åt frukost nyligen, som vanligt bestod denna av gröt, äppelmos och mjölk.
Frågar ni mej så är det enda gången man kan äta äppelmos.
Det hör alltså inte till min favorit egentligen, men just gröt och äppelmos är två livsmedel som inte går att blanda med något annat.
Fattas det ena, så kan man inte äta det andra.

Detta tillsammans leder till en smaksensation utan dess like, det liksom kittlar på tungan, så gott är det.
Nu kom vi alltså in på smakupplevelser, kulinariska sådana också.

Många gånger har jag försökt tvinga på andra människor mina smaksnsationer, utan framgång.
Jag tänkte nu istället testa på er.

Saker som funkar UTMÄRKT ihop.
1. Mjölk och ostbågar(den hårda sorten)
2. Chokladpudding och ostbågar(den vanliga sorten)
3. Vitt vin och redbull
4. Mintu och varm oboy
5. Pepparkaka och ädelost

Observera att detta är väl beprövade metoder, det sorgliga är väl att det är saker man inte kan(läs bör) stoppa i sej varje dag.
Utöver detta är även kebab och potatismos en sensation.
Jag tror inte heller, eller vet, att jag inte är den enda som blandar dessa ting, det vore ju synd om jag var den enda människan som förstått konceptet med att blanda olika saker.

Men just ostbågar och mjölk är något jag inte fått många att smaka, dom som dock gjort det har hållt med mej.
Så berätta nu, vad blandar ni?

Ett fenomen jag tillfälligt lider av.
Det finns en rad olika saker som sägs hjälpa mot det, så kallade husmors kurer.
1. Dricka vatten upp och ner.
2. Hålla andan och räkna till 10.
3. Hålla andan och svälja 3gånger.
4. Äta en tesked socker.

Dessa "hyponeurikostiska diafragmakontravibrationer" eller "singultus" som det kallas på läkarspråket, är oönskade, upprepande medfödda reflexsammandragningar i mellangärdet.
Men egentligen vad gör dom för nytta?
Är det bara ännu ett bihang vi får dras med, precis som blindtarmen eller visdomständerna?
Okej, jag vet att hickningar inte är ett bihang eftersom det är en reflexsammandragning men jag hoppas ni fattar poängen här.
Att hicka låter, ifall ni inte visste och vill veta är för att den plötsliga luftströmmen ner i lungorna får stämbanden att slå ihop och skapar det hickande ljudet..

Att man gäspar har ju iallafall en innebörd, att syresätta hjärnan.
Hickningar kanske användes på stenåldern då man var kapabel att kontrollera hickningarna när man var ute i skogen för att skrämma bort eventuella rovdjur.

Vem vet.. inte jag..
Vet du, så säg!

Har ni någonsin tänkt på följande:

Man läser hela tiden om trafikolyckor.
3människor omkom här, 5människor omkom där och 11stycken fördes till sjukhus med allvarliga skador.

Säg att en man sitter fastklämd i en bil, han väntar på sin räddning.
Han kommer inte hem till kvällsmaten.
Han blev en av dom omkomna.
Kommer aldrig mer hem.

Det är räddningstjänstens vardag, en mans förlorade framtid och en förkrossad familj.

Nu undrar ni var poängen är, den kommer nu...
Man läser om det i tidningen, man blir berörd, självklart, samtidigt som man drar en lättnads suck över att det inte var någon man själv kände och brydde sej om.
I samma stund man vänder sida rycker man lite på axlarna..
"Jaha, det var ännu ett streck i olycksstatistiken"

Jag må vara nyss fyllda 24år, men tydligen är det ingen ursäkt för mardrömmarna att hålla sej borta.
Dom välkomnade visst sej själva häromnatten när det egentligen var meningen att jag skulle sova min allra skönaste skönhetssömn(vid 24års ålder behöver man den mer än någonsin, mest för att motverka 25års rynkor).

Hur som helst...

Jag vaknade upp med ett ryck, hjärtat bultade garanterat snabbare än en kolibris och den kalla svetten forsade längs kroppen på mej, försökte mena att jag kallsvettades, det var alltså ingen konstig särskrivning, kanske borde använt parentes här men vem bryr sej egentligen...(!?)

Jo, ni som följt den här blaskan sen urminnes tider vet att det finns en sak jag är livrädd för, något som får mina knän att skaka och blodet att frysa i ådrorna..

Varulvar!!
Vi testat genomstruket...
Varulvar!!
Usha mej, jag ryser vid tanken på dessa äckliga kritter..

Hade svårt att sova resterande timmar den natten, låg mest och inbillade mej att jag hörde deras frustande läten utanför min dörr och väntade på att dom, vilken sekund som helst skulle slita upp dörren och äta mej till middag, eller nattamat med tanke på tidpunkten.
Det var inte förräns senare nästa dag den slutliga funderingen kom...

Tänk om det varit varulvar i mitt rum, kanske under sängen..
För när jag såg mej själv i spegeln så inbillade jag mej att jag såg ut som... just en varulv!?
Snäll som jag är, av bästa kvalité, får ni äran att själva göra den bedömningen.

Det bästa med att "blogga" enligt mej är egentligen att av alla er som läser skiten så är det säkert bara ett fåtal som känner mej.
Jag är ingen felfri person, jag har mina brister precis som alla andra.
Jag har sjukdomar, krämpor, dåliga dagar och diverse andra bekymmer.
Men det vet inte ni.
Alltså kan jag hålla mej till att bara skriva om saker som inte är så personliga.
En personlig blogg är egentligen ganska tråkig, hela mystiken försvinner.

Dom enda bloggar jag läser är dom som liknar min egen.
Mycket humor, som bör tas med en nypa salt.
Konstiga funderingar över allt mellan himmel och jord.
Projekt, som jag skulle vilja ta tag i en gång för alla.

Jag har test skrivit en krönika och ska skicka in den till en tidning.
På deras hemsida står det att om man är intresserad så är det bara att skriva en krönika och skicka in, man måste chansa.
Jag älskar ju att skriva.
Och av den anledningen ska jag även återuppta min revolutionerande bok.

Är det bara jag som har typ världens tråkigaste och sorgligaste facebook kompisar?
Eller är det kanske ett vanligt förekommande fenomen att sisådär 85% av alla på vännerlistan är såna där människor som bara klagar och klagar och tycker synd om sej själva?
Personligen blir jag irriterad när jag sitter och läser allas status uppdateringar och det enda man ser är typ

"jag är sjuk, såååå synd om mej"
"min älskling är inte hemma"
"jag är sååå hungrig"
"tvätta idag, sååå tråkigt"

Och om ni vill veta hur min status såg ut för ett par timmar sen så var det följande.

"älskar att det regnar, vår!!"

Skillnaden är att jag är lagd åt det positiva hållet och är glad för egentligen ingenting.
För vem gillar egentligen någon som alltid klagar?
Inte jag iallafall, snart tar jag bort alla dessa vänner och säger upp kontakten med dom IRL.

Om en kille drabbas av könssjukdom så är det vanligt, iallafall i den delen av Sverige som jag bor i, att kalla det "tomtar på loftet".
Men seriöst..
Vad fan har tomten med klamydia att göra?

Har undrat det ett tag

Vilket bra påfund är inte det egentligen?
Att sitta hemma i mjukisbyxor och 3dagar gammalt smink samtidigt som man köper såna där "bra att ha" saker på internet, utan att behöva röra en fena.
Det är grejer det.
Fanns ju säkert en anledning till att jag tog upp det.
Jo, jag har visst råkat köpa en ny bikini, snacka om lite off season men vem bryr sej...
Bäst att vara förberedd ifall att sommaren kommer tidigt, man vet ju aldrig.
Och eftersom jag bara köpte 4-5 bikini förra sommaren så måste jag ju köpa ett gäng till....

Vem vet, jag kanske får för mej att åka till badhuset.

Många gånger har man väl funderat över hur folk hade det förr.
Vad tråkigt de måste haft som inte kunde spela dator, glo på TV eller leka med mobilen.
Å andra sidan, vad bra de måste haft det som inte hade våra begär.
Nu frågar sej folk redan, hur gjorde man innan Iphonens tid?
Det är inte längre före ooch efter kristus, det är före och efter Iphone man räknar nu.
Själv har jag ingen, jag saknar ingen och kommer antagligen aldrig skaffa någon.
Jag trivs bra med en "vanlig" sonyericsson telefon, gärna utan touchscreen.

Men tänk vad 3000-talets rubriker skulle fått oss att skratta till döds.
När de för första gången hittar en välbevarad Iphone.

"EXTRA EXTRA!
Välbevarad Iphone funnen på fyndplatsen, påstås vara 2000-talets mikrochip"

För ni fattar väl att de inte kommer ha några höga tankar om oss när de finner en stor klump och inser att det var vad vi använde oss av till att ringa med, medan de har små små mikrochip i örat.

Det stundar för slutspel, jag vet att det är några matcher kvar.
Men nu är det snart OS-uppehåll och sen är det så gott som slutspel.
Vem minns inte final-matchen mellan HV71-FBK som dömdes av domare Andersson?
Jag vet att HV redan var uträknade inför den slutliga matchen, men det betyder ändå inte att det är okej för "Kuben" att avgöra matchen.
En domare ska vara konsekvent, och det vet inte Andersson vad det är.
Jag ska nu bjuda på lite historia om domare Tomas Kuben Andersson.

"För många år sedan hade Tomas en dålig dag, den dagen dömde han en HV-match. Han blev så sjukt utbuad och hatad av HV-fansen och tillslut tog han av sig pipan och KASTADE den på publiken. Sedan den matchen har han hatat HV och det tråkiga är att det syns så otroligt väl!"

Blir det så att HV tar sej till finalen iår, så käre gud som i skridskor står, låt en annan domare dömma samtliga matcher.

Jag och Gustavsson diskuterade för ett tag sen om tanter, som hela nätterna roar sej med att öppna och stänga dörren.
Stöter de på någon i trappuppgången ska de stå och prata i en evighet om hur det var förr etcetera....
Nu kanske detta inte handlar om någon särskild tant, utan kanske just definitionen "gamla" i sej.
Mångfaldet av personer som överstigit 85år beter sej lite annorlunda.
De anser att datorer och mobiltelefoner är djävulens påfund och borde strängt förbjudas för annars kommer man aldrig in i himlen.
Nu tror jag inte riktigt att det är vad de egentligen tror.
Jag tror att dessa gamla jobbar åt djävulen.
Nu menar jag dessa gamla som tillbringar timme efter timme med att stå i fönsret och notera vilka som går förbi och med vem.
Dessa gamla som stoppar en i exempelvis trappuppgången bara för att påpeka att mobiltelefoner är vansinne.

Det är bara deras täckmantel, jag lovar.
Egentligen är dom ett gäng kommunistspioner som gör allt för att återupprätta den forna Sovjetunionen.

Sen har vi ju bra gamla människor, dessa som ständigt bjuder på bullar, pannkakor och glass.
Fast det förstås, de jobabr säkert under-cover för pepparkakshäxan i Hans och Greta...

Min slutsats blir följande, det var nog bättre förr, när gamla var gamla och inte topphemliga spioner och diverse agenter...

Min pappa fyllde 49år igår.
Idag var det hemvändning för yngsta systern, vilket resulterade i kalas med massa tårta.
Då menar jag MASSA tårta!
Pappa har aldrig fått en egen tåg-tårta när han fyllt år, vilket skulle åtgärdas nu.
Alla måste i regel få en egen tåg-tårta någon födelsedag.
Här kommer resultatet

Nämnde jag att min syster går kockskola?
Imorgon är det middag hos pappa, det blir göttigt

På vägen hem från gymmet gick jag och svägerskan förbi det lokala konditoriet.
På skylten utanför annonserar dom om "kaffe med semla".
Jag tappade hakan av förtjusning när jag såg dessa gräddiga bakelser hopa sej i glasmontern där inne.
En semla skulle jag vilja ha.
Vi fortsatte och då dåg jag att gubben framför oss gick och bar på en påse med just semlor.
Jag lovar, i just det ögonblicket kändes det som att det skulle vara som att sno godis från småbarn.
Att ta ett språng och norpa gubbens påse och fort som fan springa därifrån.
Självdiciplinen satte stop, jag hade ju faktiskt tränat och fick minsann vara utan semla.
Å andra sidan kan man ju se det som så att har man tränat kan man ju behöva ev semla att fylla på kalori förrådet med.
Man vill ju liksom inte göra sej av med några kalorier i onödan.
Eller?

Citerar Gustavsson

"En tjej får aldrig vara yngre än killens ålder, delat på 2, plus 9"

Det är alltså regeln för hur lågt en kille får gå i ålder om han vill ha en yngre tjej.



Då kommer den stora frågan vad som gäller som tumregel för oss tjejer.
Finns det någon sådan regel även för oss?
Oftast är det nog egentligen som så att man som tjej inte bör träffa yngre killar.
Man blir i dessa lägen alltid ifrågasatt.
Själv kan jag inte förstå varför man inte skulle kunna dejta en yngre kille.
Jag gjorde det personligen för inte alls så längesen och jag trivdes med det.
Vi var ungefär som 14åringar båda två.

Nu träffar jag för första gången en kille som faktiskt är av samma årsmodell som jag själv, en 86á som man så fint kallar det.
Skillnaden mellan 86án och 88án som jag träffade innan är inte så stor.
De är båda på ungefär samma mentala nivå.
Förlåt Gustavsson, jag vet att du läser... kanske Sandberg också, vad vet jag.
Hur som helst.
Själv är jag en vuxen "kvinna" i ett barns kropp, med ett barns sinne.

Så vad bestämmer egentligen vilken ålder som passar bäst när det kommer till partner?
Jag vet faktiskt inte.
Jag har nog egentligen ingen uppfattning om detta.
Jag vet bara att om någon säger, hon träffar en kille som är 6år yngre så kommer alltid följdfrågan -Vad ska hon med honom till?
Ja, det kan man undra.
Lammkött är ju en delikatess sägs det, själv yttrar jag mej inte om det.

Ett som är säkert däremot är, är magen glad så är människan glad.
Så man borde kanske helt enkelt bara gå på magkänslan!

So long suckers, nu ska jag antingen spela tv-spel eller sova.
Jag har inte riktigt bestämt mej än.

Ibland vill jag verkligen bara ordagrant skriva ut här vad jag tycker, tänker, känner och vill.
Många gånger så gör jag det men i vissa fall så har jag lärt mej att jag inte ska göra det.
Just nu väljer jag att låta bli.
Även om det kliar i fingrarna och viljan att hänga ut mej själv personligt i denna blaska tränger sej på.
Tänk vad skönt att bara skriva vad man känner och funderar på.
Men jag kommer inte göra det.
Inte idag.
Det kanske kommer en annan dag.
Just nu ska jag fortsätta kolla på junior VM där våra pojkar just nu leder med 6-1 mot Tjeckien.

Har haft en mycke givande konversation med en vän där vi på ett mycke elegant sätt kom in på just ämnet könshår.
Det började något i stil med

Jag - Det är så här, vill man ligga med mej så måste man faktiskt raka sej där nere först.
Vän - Men det är klart, det gör nog alla killar när de träffar någon första gången, det är efter ett halvår man börjar slarva med det där.
Jag - Börjar det gro igen på dej menar du?
Vän - Ja gud ja, vill killen ner på mej så skiter jag i om han får ta fram häcksaxen, han ska fan få jobba lite för det!
Jag - Vad knäpp du är.
Vän - Nej, jag har ju för fan vinterbonat nu
Jag - skrattar hysteriskt
Vän - Ja, men du vet.. jag blir ju så narig om läpparna när det är kallt!

Ungefär så låter ett samtal, två gränna-bor emellan.
Ni får ta det hur allvarligt ni vill, men den världen vi är uppvuxna i har en tendens till att vara lite ironisk och även om samtalet är så gott som autentiskt, får ni vänligen ta det lite med en nypa salt.

Men tänk på det, ett halvår in på förhållandet så är det uppenbarligen inte lika viktigt längre.
Fast jag vet inte jag...
Jag har kommit till den punkten i mitt liv där jag insett att jag borde skaffa mej än och om det nu bara är pälsfritt de första 6månaderna så får jag väl acceptera det.

Gött var det att börja julafton med skrattknip i magen iallafall.

Jag började pensionsspara redan som 18åring och med jämna mellanrum går jag in på banken för att kolla mina fonder.
Sist jag kollade hade de sjunkit med nästan 800kr och jag funderade starkt på att byta.
Men nu har de gått upp igen och ligger bara -122kr mot vad jag satt in.
Detta är bra!
Jag behåller nog dom ett tag till trots allt.

Pratade för en stund sen med en vän på msn.
Han skulle åka till ICA MAXI och handla tacos.
Då slog det mej att det finns väldigt många maträtter som man inte äter ensam.
Tacos är ju ett lysande exempel på det, men också pizza, donken, plankstek, potatisgratäng etc, etc.

Så nu undrar jag...
PIERRE sitter du hemma och äter tacos själv?

Vaknade till min stora förskräckelse upp för att se detta


Så ni som läser nu, kan ni titta på bilden och säga nånting bra med detta?
Jag väntar......
........
....
Jag väntar som sagt..
..............
................
...............
.............
Inget bra, det var väl det jag visste!
Fryser ju bara av att titta på skiten!
Nu ska jag ta med min hårfön ut på lite Mission Impossible om man säger så