det här med semlor
På vägen hem från gymmet gick jag och svägerskan förbi det lokala konditoriet.
På skylten utanför annonserar dom om "kaffe med semla".
Jag tappade hakan av förtjusning när jag såg dessa gräddiga bakelser hopa sej i glasmontern där inne.
En semla skulle jag vilja ha.
Vi fortsatte och då dåg jag att gubben framför oss gick och bar på en påse med just semlor.
Jag lovar, i just det ögonblicket kändes det som att det skulle vara som att sno godis från småbarn.
Att ta ett språng och norpa gubbens påse och fort som fan springa därifrån.
Självdiciplinen satte stop, jag hade ju faktiskt tränat och fick minsann vara utan semla.
Å andra sidan kan man ju se det som så att har man tränat kan man ju behöva ev semla att fylla på kalori förrådet med.
Man vill ju liksom inte göra sej av med några kalorier i onödan.
Eller?
