BlondinFransson

När man framåt tolv-ett tiden börjar bli hungrig och känner att man borde äta lunch, inser att det snabbaste och enklaste som finns tillgängligt är gårdagens överblivna sallad får man göra det bästa av situationen.
Man tar helt enkelt en burk tonfisk och slänger i.
Voila!!
Sen har man gjort nåt minst sagt underskattat att äta.
Tonfisk sallad kan vara den nya potatisgratängen, för att tala fjortis språk.
Så gott att man får ståfräs på benen, och det får man inte av mycke utöver minusgrader.

Jag är inte så värst känd för att vara nostalgisk, och även om jag är det gällande vissa saker så pratar jag gärna inte högt om det.
Men det betyder ju inte att jag inte kan definiera ordet Nostalgi.

Nostalgi är -
En period i ditt liv, som du minns mycket väl och skulle vilja leva om.
En idol under den ljuva barndomen.
En plats där du upplevt något som betyder mycke för dej.
Ett ord, som du använt mycke under en period.
osv osv osv.

Men jag tänkte gå igenom vad som är riktigt nostalgiskt ur Fransson synpunkt.

1. Esa Keskinen
2. Kenneth Kennholt
3. 1995
4. Björnes Magasin
5. Trasdockorna
6. Joel bitar
7. Hockeypulver
8. Sockervadd
9. 245or
10. TURTLES!!!

Esa och Kenneth kan om 10år med fördel bytas ut mot exempelvis Pelle Gustavsson.
Vad gäller 245an, finns det någon bil som kan slå den i fulhet?
Jag minns som igår, dessa polisbilar, eller ännu värre, de svartmålade saab modellerna.
Men visst är det nostalgiskt.

Ni har väl inte missat puckmysteriet i Löfbergs lila arena under gårdagens match?
Tydligen hade den fastnat i nätet ovanför plexit för att sedan trillat ner.
Kort efteråt blev det visst mål.
Tänk då om Leif Siberzky hade varit tränare.

"Försvaret hävdar att det inte var mål så vida du inte kan bevisa att det var en puck som var i målet, och om det var en puck, var det verkligen rätt puck?"

På så vis hade man ju kunnat vinna hur lätt som helst.
Jag röstar för Leifan tar över efter Janne...

Har ni druckit kaffe än?
Kanske vaknade på fel sida?
Det gör inget, så länge du gör något åt det.
Ryck upp dej, ingen gillar en surpuppa.

I skrivande stund börjar solen leta sej in genom mitt fönster och väderprognosen för dagen har lovat upp emot 10+.
Det fattas lite koskit lukt sen är det verkligen vår.

Så, vad tycker ni om koskit?
Jag älskar lukten, för då vet man att det är på väg mot varmare tider.
Sen att de gödslar även på hösten hade inte med saken att göra i detta läget.

Det är ställningen i kvartsfinalserien.
För både HV och Frölunda.
På fredag är det hemma match för oss igen och då får Timrå säga hejdå för denna säsongen.
Förhoppningsvis får även äckliga LHC slänga in bagen eftersom jag innerligt hoppas att frölunda vinner också.
Den ultimata finalen är HV71-FHC och ska jag vara helt ärlig så skulle jag inte ens bli bitter om HV förlorade guldet till FHC.
Utöver HV så är frölunda det enda laget som förtjänar ett guld.
VIlket visserligen kan bero på att matcherna oss emellan alltid är roliga, trevliga och i stort sett aldrig innehåller bråk.
Hoppas tänker jag göra.
Jag gillar göteborg, och jag gillar goa gubbar.

Efter att ha studerat Freuds psykoanalyser om det psykodynamiska där han bland annat beskriver teorin om att människan består av tre delar, detet, jaget och överjaget.
Detet representerar alla krav, överjaget reprsenterar förbud och regler medan jaget är den medvetna och självkontrollerande delen som försöker lösa konflikter mellan detet och överjaget och skapa en pyskisk balans.

Överjaget formas alltså genom socialisationen och växer fram under småbarnsåren då man tar efter föräldrarnas värderingar och lär sej deras syn om vad som är rätt och fel och är enligt den kristna synen, samvetet.
Detet är som sagt den del som gör att du ställer krav på dej själv, att se ut på ett visst sätt, vara på ett visst sätt osv.
Båda dessa är omedvetna men är ofta starkare än jaget, då konflikter kan leda till ångest och tillslut psykisk sjukdom som kräver att du går till psykolog eller psykoterapeut, vad ni nu vill kalla det.

Så jag drog slutsatsen om att schizofreni uppstår genom det psykodynamiska.
Alltså, när jaget inte längre kan kontrollera detet som blir för starkt och på så sätt tar större plats.
Ser man dokumentärer om ex, schizofreni så blir den extra personligheten ofta mer åt det hållet som jaget skulle vilja vara, men inte riktigt vågar.
Kraven tar över och detet blir en omedveten personlighet som jaget inte kan klarar av att hantera och balansera.

Undra vad Freud hade tyckt om min teori?

Tydligen så måste man äta frukost, vem det nu är som kommit på det vet jag inte men egentligen är det ett ganska bra påhitt.
Att äta makrillfilé i tomatsås direkt ur burken är ett helt klart underskattat fenomen.
Hur gott som helst.
Annars kan man äta makrill på macka, men det är inte att rekomendera.
Allt som äts/dricks ur förpackningen smakar alltid bättre, av nån konstig anledning.

Eller vad säger ni?
Mjölk i glas, eller direkt ur paketet?

Vart man än går så ser man människor som vill vara som någon annan.
En eftersträvan att vara som exempelvis idolen, systern/brodern eller kanske bästa kompisen.
Själv känner jag inte detta tvång.
Jag är tacksam över att vara den jag är och det finns egentligen inget jag skulle vilja ändra på.
Möjligtvis det där obstinata 3års beteendet som gör att jag tar mej vatten över huvudet genom att försöka skaffa magrutor till sommaren(10veckor) bara för att motbevisa en person.
Ingenting är egentligen omöjligt, det enda som krävs är viljan.
Har man viljan så får man per automatik styrkan att klara allt.
Men denna egenskap till trots, så älskar jag mej själv.
Jag avgudar mej själv.
Och eftersom jag är naturligt positiv så tror jag självklart att jag kommer klara av det här.

Det jag vill ha sagt är följande
- jag är glad att jag inte är som alla andra, precis som alla andra.

Är det bara jag som har typ världens tråkigaste och sorgligaste facebook kompisar?
Eller är det kanske ett vanligt förekommande fenomen att sisådär 85% av alla på vännerlistan är såna där människor som bara klagar och klagar och tycker synd om sej själva?
Personligen blir jag irriterad när jag sitter och läser allas status uppdateringar och det enda man ser är typ

"jag är sjuk, såååå synd om mej"
"min älskling är inte hemma"
"jag är sååå hungrig"
"tvätta idag, sååå tråkigt"

Och om ni vill veta hur min status såg ut för ett par timmar sen så var det följande.

"älskar att det regnar, vår!!"

Skillnaden är att jag är lagd åt det positiva hållet och är glad för egentligen ingenting.
För vem gillar egentligen någon som alltid klagar?
Inte jag iallafall, snart tar jag bort alla dessa vänner och säger upp kontakten med dom IRL.

Nyvaken och peppad för ännu en dag.
Plusgrader och allmänt grått väder, men hey, det går framåt.
Sommaren närmar sej och snart är det badväder igen.
Om bara isen smälter vill säga.

Som ni kanske redan räknat ut kommer jag skriva en hel del om träning nu.
Mitt lilla projekt, kan vi kalla det.
Så nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sen skaffa ännu mer träningsvärk.

Hoppas ni får en bra dag.

Jag kommer fortsätta lägga upp bilder på min fruktansvärt(ironi) vältränade mage ända tills ni  kommenterar den och talar om för mej hur duktig jag är och att ni avundas min självdisciplin och diverse andra uppmuntrande ord.

blev jag nyss.
Ett tag har jag gått och grämt mej över hur mycke jag skulle få betala i restskatt i år.
Min svägerska meddelade nyss att man med e-legitimation kunde logga in på skatteverket och kolla hur det såg ut.
Men nerverna långt upp i halsen gick jag in.
Jag var beredd att betala, ett par hundra hade jag räknat med.
För er vetskap så var jag sjukskriven hela förra året och fick då sjukersättning från försäkringskassan.
Ni som fått någon sorts ersättning från dom borde också undrat över skatten.
Slår man ut det lite fint så betalar man runt 26-27% i skatt, och av den anledning var jag beredd att betala.
Men enligt deklarationen -
Prelimiärt belopp att få tillbaka 308kr.

Man ska glädjas åt det lilla, jag slapp betala!

För att vara typ andra dagen jag bloggar är det redan 41unika besökare.
Det konstiga är, att så fort man skriver om något som egentligen är ganska känsligt, där folk vanligtvis lägger sej i på tok för mycke, denna gången ser dock alla skeptiska människor att det faktiskt går framåt och av ren svartsjuka får man inte en enda kommentar.
Eller ja, Pierre kommenterar ju, kanske för att jag bad honom!?

Men det jag egentligen undrar mest över är följande.
Varför kan man aldrig glädjas åt andras framgång?
Jag vet att jag närmar mej målet, och ni borde tycka att jag är as frän och riktigt duktig!!

För fåtalet veckor sedan satt jag och pratade med en person vi inte nämner vid namn.
Denna person satt och pratade om sin viktnedgång, träning med mera.
Personligen tycker jag inte om att lyssna på sånt här snack och klämmer därför till med att jag ska skaffa magrutor till sommaren.
Personen i fråga, som inte vet vad ironi är, tittar på mej med sina mest skeptiska ögon och utbrister LYCKA TILL!!

Då, eftersom jag fick skeptiska reaktioner, känner jag ett visst tvång till att motbevisa personen i fråga och iallafall göra mitt bästa för att kanske åtminstone ha en liten tillstymmelse till iallafall ett 4-pack.
Så de senaste två veckorna har för min del inneburit en hel del träning.
Och nej, denna gången har jag inte tappat motivationen, jag kämpar på varje dag.
För är det något jag inte gillar så är det när vissa personer tror sej veta att man inte kan klara av det.
Till saken hör att jag klarar allt som andra inte tror att jag kan.
Att motbevisa folk är bland det roligaste jag vet.
Så med konstant träningsvärk stapplar jag mej nu framåt, genom veckorna, mot sommaren för att motbevisa denna skeptiska filur.

Och efter två veckors träning vill jag påstå att jag kommit en bit på väg!?


Det är alltså nu ni ska säga hur bra jag är och peppa mej in i det sista!

Bara för att stilla erat Fransson sug får ni en uppdatering innan jag beger mej av på en promenad med destination gymmet.
Eftersom vi nu återupptar denna blogg i ny tappning tänkte jag att ni som läser skulle få komma med förslag på genuin och intressant läsning.
Vad ska jag skriva om?

jag är en halv kåt tjej på 22 vårar som undrar varför alla löskukar är styva om man bara är halv kåt skulle man ju klara sig med en halv styv ju eller jag har stort förtroende för dig dr fransson tack på förhand.
/Undrande

Kära du.
Detta är en definitionsfråga.
VI kan likna det med att träna i allmänhet och då lyder förklaringen som följer.
Är du halvtränad så kan du ju inte välja att bara halvträna.
Det är antingen eller.
Dessutom är kuken en muskel, och inte kan man väl halvspänna biceps bara för att få mindre muskler?!
När det gäller löskukar, skulle man göra en halvhård löskuk skulle den antagligen tillverkas av bomull vilket skulle resultera i bomullspriset skulle stiga och du skulle inte ha råd att köpa tops.
Välj själv, vilket föredrar du?
/Doktorn

För att få svar på just din fråga, skickar du iväg ett mail till redaktionen på [email protected] eller så skriver du här nedan i kommentarsfältet.

Ni trodde väl inte att jag taghit ännu en bloggpaus?
Nej då, självklart inte.
Detta är ju vad jag skulle vilja kalla tidernas bästa blogg comeback.
Glöm liksom alla fjompiga comebacker gjorda av Foppa och diverse andra idrotts utövare.
Denna, just denna comebacken kommer bli slående lik en studsboll som studsar sin väg in i atmosfären.

Och är ni riktigt snälla ska ni kanske till och med få ta del av alla mina hemligheter jag sysslat med sen senast vi hördes.
Ja alltså inte igår utan innan pausen.
Dessutom är Doktorns brevlåda full, så om ni återkommer innan läggdags ska ni få läsa om varför intimleksaker alltid är hårda, även om man bara är halvsugen.

Med en sån rubrik borde jag ju egentligen skriva någon passande och jätte klyschig text.
Personligen är jag inte så klyschig och ni som läser och återkommer är med största sannolikhet av samma skrot och korn som jag själv.
Så istället tänkte jag hälsa er välkomna tillbaka med ett riktigt surt skämt i bästa Fransson anda.

"Vad får man om man korsar PMS med GPS?
En förbannad kärring som hittar dej överallt"

Utöver detta kan jag ju även uppmärksamma er om att HV71 nu leder sin kvartsfinal serie med 2-0 i matcher mot Timrå IK.
Vilket innebär att Challe Berglund gråter blod.

All jävla helvetes snö har så gott som försvunnit(åtminstone häften)
men i veckan som kommer ska det bli +10grader, iallafall om man ska lita på www.yr.no ´s tillfälliga prognos.
Isen på Vättern börjar också släppa och i veckan kände jag för första gången detta året den utomordentligt underbara lukten av koskit, den typiska vårlukten.

Annars så pluggar jag fortfarande.
I ett lugnare tempo.
Är nu inne på psykologi, vilket är den sista kursen innan jag avslutat två terminer sen jag började 18de januari.
Får väl tillägga att jag bara fått MVG hittills.

Det var alles for today.
Have fun kiddos, det ska jag ha.

HAr ni hört talas om en så kallad bloggpaus?
Jag tar en sån nu, ni ger mej ingen motivation och med tanke på vädret är jag smått deprimerad och ahr ingenting att skriva om.
Vi hörs till våren, eller till kvällen..
Det beror på.