tänk så tacksam man kan vara
Vart man än går så ser man människor som vill vara som någon annan.
En eftersträvan att vara som exempelvis idolen, systern/brodern eller kanske bästa kompisen.
Själv känner jag inte detta tvång.
Jag är tacksam över att vara den jag är och det finns egentligen inget jag skulle vilja ändra på.
Möjligtvis det där obstinata 3års beteendet som gör att jag tar mej vatten över huvudet genom att försöka skaffa magrutor till sommaren(10veckor) bara för att motbevisa en person.
Ingenting är egentligen omöjligt, det enda som krävs är viljan.
Har man viljan så får man per automatik styrkan att klara allt.
Men denna egenskap till trots, så älskar jag mej själv.
Jag avgudar mej själv.
Och eftersom jag är naturligt positiv så tror jag självklart att jag kommer klara av det här.
Det jag vill ha sagt är följande
- jag är glad att jag inte är som alla andra, precis som alla andra.
