BlondinFransson

Att bli brandman var min dröm som liten, eller ja, definiera liten, annars så skulle jag gärna fortfarande vilja bli det.

Det som hindrar mej är att jag under min korta fotbollskarriär sabbade menisken och vid ansträngning får jag fruktansvärt ont.

Denna dröm uppstod redan som liten då jag alltid vann sandlåde fighterna om vem som hade den ballaste farsan.

Min pappa var och är brandman och det var inte mycke som slog det.

Polis var ju inget, utan man kontrade mest med "polis polis potatisgris".

Idag har jag varit på stationen ihop med min pappa, min coola pappa.

Ja, vid 24års ålder så är han fortfarande en av mina idoler, jag ser upp till honom och hans arbete och respekterar alla dess psykiska påfrestningar.

Men idag fick jag iallafall ett klistermärke av pappa, ett sånt där "du släckte väl?".

För om sanningen ska fram så har jag (som brandmansdotter) inget sånt på ytterdörren, jag har alltid respekterat elden och inte tänt ljus.

För någon vecka sedan så gick jag till affären och när jag kom hem så insåg jag att jag faktiskt tänt ljus, och glömt blåsa ut dom vilket gav mej en tankeställare.

Man vet aldrig vad som kan hända, och det kan hända även om ljusen är skyddade från lättantändliga material såsom gardiner.

Nu har jag hur som helst satt upp mitt klistermärke på dörren, förhoppningsvis glömmer jag inga ljus igen.

Det enda jag behöver nu är nya batterier till brandvarnaren som jag tog ut när jag flyttade in eftersom dom började ta slut och den satt och pep till förbannelse.

Jag borde vara bättre uppfostrad än så här.

Långt blev det, jag ville bara poängtera att ni måste byta batterier och skaffa ett "du släckte väl" klistermärke.