tackar för den
Malin var den enda som kom med förslag om vad vi skulle skriva om i denna bloggen.
Hon tyckte det var roligt med mina tankar och funderingar, så vi håller oss kvar på den linjen, ett tag till iallafall.
När jag vaknade idag och klev utanför dörren för första gången, så möttes jag återigen av snöflingor som sakta men säkert fann sinn väg ner mot marken.
I såna lägen kan jag inte låta bli att fundera över vad fan jag gjort världen för ont.
Jag hatar snö, men säger man sånt så kommer alla präktiga jävlar och undervisar om "hur roligt det är för barnen", "det måste vara snö till jul, det hör till", "tänk när du själv var liten" och så håller det på.
Nu är det så här, jag skiter i alla ungar som vill bygga snögubbar etc, på julafton kan det vara snö men inte en dag innan eller efter, sen ska det liksom bara försvinna!
Men just det där när jag själv var lite, det vet dom väl inget om?
Jag gillade inte snö då heller, motbjudande såg jag på det vita täckte innifrån och undrade vad det skulle vara bra för.
SJälvklart byggde jag snögubbar och åkte pulka som alla andra barn, mest för att folk ansåg att det hörde till.
Numera anses jag vara vuxen och kan bestämma själv, enda gången jag skulle åka pulka nu är i MCD driven för att beställa en cheeseburgare utan ost.
Men som sagt, när jag första gången klev utanför dörren idag så kunde jag inte låta bli att fundera över vem som bestämmer det här med när det ska snöa.
Klart någon bestämmer det, men inte är det regeringen.
Jag kom fram till att det är en ond liten jävla dvärg som sitter någonstans och muttrar över sin storlek och låter sin ilska gå ut över oss vanliga dödliga.
Ja, så måste det vara, jag har alltid tyckt att dvärgar är bra onödiga.
