attans
Dagen som började med värsta lyckoruset har nu förvandlats till motsatsen.
Aldrig tidigare vill jag minnas att jag känt mej så här nere.
Egentligen finns det inte ens någon anledning, det liksom bara är så.
Hela världen hatar mej idag känns det som.
Nog för att jag tänker mycke, men idag är det extremt.
Vrider och vänder på allt och undrar hur det hade kunnat vara.
Om jag gjort andra val för 3år sen, hur hade allt sett ut idag, eller om 3år!?
Jag vet att man inte kan tänka så.
Det är det man gjort som präglar ens avbild, det är det som gjort en till den man är.
Det förflutna går aldrig ändra, även om man många gånger skulle vilja.
Nutiden kan man bara göra det bästa av.
Framtiden är det enda man kan göra något åt.
Bestämma sej hur man vill ha saker, vad man vill göra och var man vill bo.
Vilka man vill ha omkring sej och vilka man helst vill slippa se igen.
Det enda man kan göra är att vara ärlig och kämpa för sin egen överlevnad.
Jag har kämpat för mej själv och min vilja i 23år, ibland med resultat, bra som dåliga.
Det kan tyckas att något borde gå min väg snart, något borde väl vara till min fördel någon gång.
Jag ska sluta tänka nu....
