det här med daim
Jag och min bror hade härom kvällen/dagen/eftermiddagen, en tävling i vem som kunde ha flest daim i munnen och samtidigt prata.
Eller det började med att jag kom med hela munnen full av daim och försökte prata med honom.
Han frågade hur många jag egentligen tryckt in och glatt svarade jag FEM!!
Svarade och svarade, jag fick fram det till slut, munnen var full.
Vi kan säga som så här.
Han fick plats med betydligt fler än fem och dessutom kunde han prata bättre än jag kunde med mina fem bitar.
Så jag förlorade, men jag har vant mej vid bittra förluster.
Jag tror att man inte kan vara en bra vinnare om man inte kan vara en bra förlorare.
Det är återigen det här med ödmjukhet.
En av mina starkaste men också svagaste sidor, tyvärr.
Kommentarer
Trackback
