det här med kärlek
Jag vet att klockan börjar bli mycke och att "barn" i min ålder borde sova för längesen.
Men jag kom att tänka på en sak medan jag borstade tänderna.
Alla har vi ju hört
"Den som älskar aldrig glömmer,
den som glömt ej älskat har,
den som älskat men glömt visste ej vad kärlek innebar"
Först tänkte jag att jag aldrig har älskat, men det är ju fel.
Jag har älskat, innerligt till och med.
Älskat och glömt har jag gjort.
Så jag vet inte vad kärlek innebär.
Det är nog så, jag vet inte vad riktig kärlek är.
Sorgligt men sant.
Jag vill tro på livslång kärlek, leva lyckligt i alla dagar.
Precis som i sagorna.
I sagan får prinsessan alltid sin prins.
Men det är sagor, det funkar inte så i verkliga livet.
Vad kärlek är för mej är annorlunda, även om jag önskade att det var som i sagorna.
Enligt min uppfattning så är det från början något fint, som i slutändan bara gör en ledsen och besviken.
Jag vet att jag säkert har fel.
Den rätta finns nog för alla.
Men den som kom på det där att "mister du en står dej tusen åter" skulle jag vilja snacka med.
Var fan håller dom där tusen hus?
När jag blir stor så ska jag också älska och aldrig glömma!
