lite kåseri
En tanke slog mej efter att jag la upp förra inlägget.
Jag började fnittra hysteriskt för mej själv.
Egentligen finns det nog inte ens något att fnittra hytseriskt åt.
Men just själva tanken på sej själv som 14år är ganska humoristisk.
Den tiden då man gjorde allt för att synas, höras och inte minst provocera.
Det bästa som fanns var hångel.
Status fick man genom att ha så många sugmärken som möjligt.
Hur coolt var inte det?
Som ni minns hade även jag ett sugmärke, förra helgen.
Det har nu bleknat och är bara ett minne.
Ett minne av fjortishångel som 23åring.
Även det behöver man faktiskt ibland.
Att det största bekymmret är hur i helvete man ska dölja den där rödaktiga fläcken.
Ungdomligt oförstånd.
Det är grejer det.
23år i passet, men 14år i sinnet.
Det är jag det.
Jag trivs med det.
Kommer fortsätta med det.
Och jag vet att det stör er.
