dumma dumma
I ett par dagar har jag nu gått runt och känt mej sur.
Kan inte komma på varför eftersom det faktiskt inte är något som är på nåt sätt som jag inte vill ha det.
Allt är precis som det ska vara, helt perfekt om man nu kan säga det.
Men jag är sur, av någon anledning.
Ni vet så där sur som man blev när man var liten och ens föräldrar kommer och stänger av TV´n mitt under Räddnigspatrullen och tycker att man kan gå ut och leka lite istället.
Så sur är jag.
Jag känner mej orättvist behandlad, dumma mamma och dumma pappa (!)
Må hända att det bara är den obstinata sidan av mej som visar sej idag.
Kommentarer
Trackback
