men käre tid
Utan att vara medveten om det, blev föregående inlägg nummer 700.
I sedvanlig ordning brukar vi ju då klämma till med ett jubileumsinlägg.
Och jag tänker inte vara sämre denna gången, förutom att det RÅKADE bli 701.
Denna gången orkar jag dock inte skriva någon lång historia om mej själv, utan tänkte istället försöka vara poetisk.
Tydligen så kan jag det ibland.
Med OS på TV och kaffe i min hand,
sitter jag och hejar på vårt svenska land.
Tittar jag ut så ser jag en halvmeter snö,
och det känns som den enda lösningen är att lägga sej och dö.
Jag har aldrig trott på Gud och gör det inte nu heller,
för det enda han gör är att snöflingor fäller.
Frågan är vad han med det vill ha sagt,
personligen tycker jag att han borde ge mej lite makt.
Då skulle jag direkt ta fram hårtorken och föna bort skiten,
och i vårens solsken kolla på OS-eliten.
Hur som helst är det iallafall solsken idag,
men hur länge det stannar vet ju inte jag.
Det enda jag vet är att jag borde ta mej i kragen,
och börja ta tag i denna dagen.
Åka till skolan och "vuxenstudera",
hujedamej nu kan jag inte rimma mera.
Men snälla ni, kom tillbaka sen,
och tack och lov så är det elitseriehockey på lördag igen =)
Ha det bra!
