I´ll give you the answer...
Att en shoppingresa till andra sidan västra länsgränsen varit på gång, har jag faktiskt hoppats på ett tag.
Fryspåsarna började sina i lådan i köket, shampooflaskorna innehöll en tredjedel vatten och den sista tandkrämstuben var så sönderklämd att inte ens polisens tekniker skulle ha kunnat fastställa vad det var för något.
Trots detta var det inte utan viss ångest som jag tillsammans med svägerskan satte mej i bilen för en färd till orten som börjar på "U" och slutar på.... "SCH" var det va?
Väl framme i det lilla samhället möts vi av varuhusets överdimensioerade parkeringsplats.
Tusentals bilar får utan problem plats där, men det spelar liksom ingen roll.
Alla försöker ändå få en plats bland de 100 närmast entrén, allt för att slippa gå ett par hundra meter extra.
"Idioter" tänker jag varenda gång och ändå är denna galenskap bara en försmak.
Sociologer hävdar ofta att människor är kloka och förnuftiga var och en för sej, men att de blir dummare och galnare ju fler som samlas på ett och samma ställe och i Usch hittar jag stöd för denna tes.
Bland de vanligaste kundkategorierna återinns den gapiga kärringen som plöjer fram med sin kundvagn, helt omedveten om att det finns andra än hon i butiken.
Gubben som planlöst irrar omkring på jakt efter sin gapiga kärring som försvunnit, och barnfamiljen som hela tiden tycks sakna minst ett av sina barn.
Tillsammans blir det en kokande massa av manisk köplust som, hos mej, framkallar ett racingsinne.
Handlöst kastar jag mej ut i vimlet med kundvagnen och skiter fullständigt i hur många jag kör på.
Jag ser det som en hämnd, efter alla påkörningar jag fick utstå i kön på väg in.
Timmarna går, och min maniska köplust avtar alltmer, medan hungern istället börjar tränga sej på och jag börjar irritera mej på gapiga kärringar som, jag lovar, siktar på mina hälsenor med sina vagnar.
Till slut är man dock framme vid kassan, de gula plastkassarna fylls och vagnen rullas sakta ut genom dörrarna.
"Äntligen över" tänker jag..... helt felaktigt.
"Usch", jag hade förträngt alla skobutikerna.........
Fast i ärlighetens namn så var det faktiskt så tomt att jag nästan framkallade klaustrofobi...
