oh shit
Efter mycke psykiskt övertalande av den egna hjärnan masade vi oss faktiskt ut på stan för att till vår stora förskräckelse inse att det var igenbommat överallt.
Detta resulterade i att vi istället gick hem till pappa där Karlsson beklagade sej över sin hunger och sin kolhydrats-abstinens.
Så nu står lasagnen i ugnen, snart klar att förtäras av två flickor som är i stort behov av mat.
Pappor är allt bra att ha.
Vad skulle jag göra utan honom?
Kommentarer
Trackback
