sanningen om mej
Något av det enda jag skriver om, verkar vara hur trött jag är.
Jag är trött, hela tiden, dygnet runt.
Nu ska ni få veta varför.
På natten när alla sover, då förvandlas jag till en superhjälte.
Nu skrattar ni säkert, men det är sant!
Möter jag någon mot förmodan mitt i natten så springer jag hemlighetsfullt förbi dom.
Jag ser i deras ögon att dom blir oroliga, speciellt riktigt mörka nätter.
Springer omkring på gatorna, lite långamt när jag möter folk för att inte röja att jag egentligen är extremt vältränad och expert på närstrid i tätbebyggt område.
Jag skulle med ett enkelt knips på ena axeln kunna döda varenda gammal gubbe.
Men jag gör det inte, jag har självdiciplin och väntar på det rätta ögonblicket att slå till mot de mål jag någon gång kommer få instruktioner om i min hjärna.
KOD RÖD, gammal tant blir rånad!
Uppdraget ger rätt att döda och jag går till handling.
Knyter min lina runt broräcket och slänger mej dödsföraktat ner i mörkret.
Så det är väl inte konstigt att jag är trött eller?
Just därför borde jag kanske gå och lägga mej snart så jag hinner vila en liten , liten stund innan jag ska ut på Gränna´s gator och skydda min stad hela natten.
